Ems

Jag satt där i hallen imorse och satte på mig skorna, han hade fyllt två campingmuggar med kaffe att ta med och det är så otroligt fint. Han köper mandariner och juice för att jag tycker om det. En flummig bild på mig på dojan präglar hans bakgrund på telefonen. Han är en evig drömmare och jag försöker fortafarande vänja mig vid det. Han spelar upp låtar som påminner om han och mig, om vår historia.

Han blir tystlåten av sömnbrist. Han är duktig, nej, han är suverän på att inkludera mig i alla hans drömmar. Han äter mat väldigt ofta och är vinfantast. Han försöker få mig att inse att det som jag är rädd kommer binda mig istället kan öppna en ny värld. Han skickar sms även om vi nyss lämnat varandra, det var till en början lite töntigt, nu är det liksom bara fint. När han är på andra sidan jordklotet, tar han med en blomma som får resa hela vägen hem till mig. Han är en sån där som inte håller tillbaka en känsla, han säger allt. Jag däremot är inte så. Jag satt på hans jobb för några veckor sedan, skrev ner lite kärlek på en post-it lapp, det är enklare så, och så satte jag fast den på hans dator. Den sitter fast med tejp nu. För han tejpade fast den. Han är en sån där, som bygger upp och håller fast vid det han har. 

Han är liksom på riktigt, äkta. Han är bedårande.

Han gav mig en nyckel, bara sådär, när jag satt där och satte på mig skorna imorse.