Ems

Öppnade molnet där alla minnen från ett tidigare liv ligger lagrade i en oas av vinkvällar, lycka och smärta. Det är löjeväckande hur snabbt vi glömmer hur allt var innan. 

Där i molnet fanns hon, tjejen med svarta sotade ögon som inte brydde sig om morgondagen, hon som fick kärleksförklaringar och brände upp dom.

 

Jag minns korridoren i högstadiet som någon idiot målat så orange så det gjorde ont att gå igenom den. Det var samma korridor där Ronny gav henne sin första kyss. Han kom från ingenstans och gav henne en kyss och sedan dess minns hon den där korridoren som ingenmansland, och hon var kär, i ingenmansland. Att vara tretton år och kär i ingenmanland är ett helvete. 

 

Tom i klassen över, som de flesta tittade på, tittade mest på henne. Hon var ganska ointresserad, hon gick ju där i ingenmansland, hämtade och lämnade sina böcker och väntade på ett nytt steg från Ronny. Kanske var det just det som lockade. Hon fick en ros en gång av Tom, senare frågade han om hon ville gå på bio. Det blev aldrig något av den där biodejten, antar att hon var för ung och nervös för att kunna svara, så han tröttnade på att vänta. Hon slutade högstadiet och var ganska trasig. Sommaren som det plåster sommaren alltid är, plåstrade om tonårssåren. En sommarvind drog med henne på en fest ute i Saltsjöbaden och där fick hon känna den första smaken av sprit och spya. Allt var en dimma med fel beslut den kvällen.

 

Vi hängde i samma gäng, jag och Mr. R. Femton år fyllda och aldrig någonsin trodde hon att ett hjärta kunna brinna så, det kändes som att hjärtat brann och någon kastade bensin på elden. Aldrig någonsin trodde hon att ett hjärta kunde slå så snabbt heller, det gjorde liksom ont. Hon vågade aldrig säga något, utan hon tog sitt brinnande hjärta hem varje kväll och försökte släcka elden. Hon ångrade varje sekund att hon inte sa hur det kändes, och i avsaknad av frågor får man inga svar. Det fick förbli så. Här förlorade jag mitt första hjärta.

 

Gymnasiet präglades av Mr. T som jagade henne. För första gången fick hon det svart på vitt. Hon fick en kärleksförklaring. Det var en sådan kärleksförklaring där gröna ögon tittade in i gröna ögon och med en hackig röst försökte han berätta vad ett hjärta kunde känna i sjutton års ålder. Hon hade redan då bestämt sig vid det laget att ett hjärta som jagande hennes var fördömt. Hon hade inget att ge. Den kvällen krossade hon ett hjärta. Vi blev goda vänner istället och tyckte att tillvaron ändå var bättre med varandra än utan varandra på något sätt. 

 

Hon gick ut gymnasiet, tog ett flyg till Spanien och brände upp ett par spanska hjärtan. 

Ett år senare väl hemma igen, föll hon ner och slog i knäna som började blöda när hon mötte honom. Han med blå ögon som ingen annan. Dom var ju fortfarande ganska unga när dom möttes, trots att hon var något år äldre. Mr R fick henne att upptäcka en värld där rocken levde. Han var mjukrocken himself. Han var classy, kostymbyxor och så ni vet. Bara nitton fyllda år var han när de möttes på Slussentorget. Dom promenerade i gamla stan och han spillde ut sitt kaffe på bordet på deras första dejt.

Han sjöng alltid på låtar hon aldrig hört förut, och hon försökte alltid överrösta honom med Maggios klyschiga låtar. Hon minns deras tid, hon luktade cigarett och han var ung. Han var dag och hon var natt. Han var tryggheten och hon var osäkerheten. Det fick kosta dem deras kärlek. 

 

Sen träffade hon J. Vi har vandrat precis överallt tillsammans vid det här laget. Jag slängde ut mitt hjärta pumpandes på E4an för dig och du fångade upp det.